Vi föds och vi dör

Livets två ytterligheter under samma vecka. Begravning och dop. I den ordningen.

I onsdags fick vi vara med och ta farväl av en släkting som levt färdigt sitt jordiska liv och nu tagits emot i det eviga riket. ❤ Sist vi sågs var på Ludwigs dop. Det var både första och sista gången de fick mötas i detta liv. 

Få vi möta Herren Kristus,
när han hämtar hem sin brud?
Få vi slutas i hans armar
Och för evigt lova Gud?

Möts vi då, möts vi då,
på den andra sidan floden,
få vi mötas bortom floden,
dit ej några stormar nå?


Nu ser vi fram emot söndag, då barnens kusin döps. Kusin R som är drygt tre veckor yngre än Ludwig. 


Jag har flyttat

Ja, alltså, inte jag personligen. Men bloggen, den hittar du numera här.. Välkommen!

När planeringen fallerar

Jag tyckte att jag fick till en fantastisk planering för förra fredagen. Vi hade tid på BVC till båda barnen. Samtidigt. 1,5-årskontroll för Erik och 5-månaderkontroll för Ludwig. Vaccination för båda grabbarna. 

Erik hade egentligen tid i mitten på oktober men eftersom han hade varit sjuk med feber i flera dagar precis innan så bestämde vi att besöket skulle skjutas upp. Jag ringde samma morgon som han hade tid och rådgjorde med vår BVC-sköterska. Han fick en ny tid, torsdagen den 25e oktober. När jag skrev in det i almanackan såg jag att Ludwig hade tid dagen efter. När vi var på babymassage kollade jag om vi inte kunde ta båda barnen samtidigt. Det var inga problem. Jag fick välja dag och valde fredagen eftersom Håkan är ledig fredagar och kunde följa med. Helt perfekt planering i min värld. 

Tills det kom en slakt i vägen... Haha. 

Så Håkan åkte och påbörjade slakten och jag fick ensam åka till BVC. Men det gick över förväntan faktiskt. Mätte och vägde båda barnen innan sprutorna kom fram. Började med Erik och när han var klar blev han mutad med en ask russin medan Ludwig blev stucken. 

Så fort russinen kom fram slutade han gråta och mot slutet delade han glatt med sig av sina godsaker till både sköterskan och undersköterskan.

Slopa sommartiden

Vintertid, eller normaltid som det ju heter, är min tid. Sedan vi bytte tillbaka från sommartiden har jag mycket lättare för att komma upp på morgonen. Skönt det, för barnen är oftast morgonpigga. För mig som är morgontrött så är kombinationen med morgonpigga barn ingen större succé. Klart jag tar mig upp när jag måste, men har jag inget planerat sover jag gärna läääänge.

Så förslaget om att skippa sommartiden är varmt välkommet här. 

Lyckopiller

Förutom att jag äter antidepressiv medicin så finns det annat som får mig att må bättre i psyket. Att sjunga är en sådan sak! 

Och här hänger den, körkassen. Just nu innehållandes noter till allhelgonahelgen och Advent.


Ikväll är det övning igen. Eftersom det är jämn vecka åker vi till Bellö och övar. 

Det är min lilla egentid där jag inte aktivt behöver vara mamma. Ett par timmar varje vecka där jag får sjunga, umgås och skratta över en kopp kaffe medan barnen har det bra hos pappa. 

Morgonrutinerna

Mitt mål på vardagarna är att alla ska vara uppe och ha fått frukost när klockan är nio. Ibland misslyckas det, men det beror då oftast på att barnen sover gott. Och sover barnen gott är jag inte den som gärna väcker, om vi inte har en tid att passa. 


När vi kommer ner blir det torra blöjor och, om det behövs, rena kläder. Varsin flaska till barnen och en mugg mat till Timjan. När (nästan) alla är utfodrade är det min tur att få ett snabbt toalettbesök innan jag får något i magen. 


Efter intagen frukost sätter vi på kaffe tillsammans Erik och jag. Jag laddar bryggaren och Erik trycker på knappen. Han älskar att få hjälpa till, han blir så glad då. Spelar ingen roll om det är att ge Timjan mat, trycka igång kaffebryggaren eller slänga skräp. Bara han får hjälpa till! Min stora lilla kille. Ibland är det inte riktigt läge att få hjälp, som vid spisen när det finns risk att bränna sig. 

Oavsett om vi kliver ur sängen kl 6 eller kl 9 så ser ordningen likadan ut. Barn och hund först, mamma sist. 

Är Håkan hemma ruckas rutinerna. Då tar han ofta barnen och ger mig sovmorgon.

Spread the love

Då så kära vänner, här kommer en lista innehållande 17 bloggar, inklusive min egen, att inspireras av. Så in och kika, kanske hittar du en ny favorit bland dessa 17.

Nu ger vi varandra lite länkkraft!

Linda
Lex och Logan
Netti
Mirre
Katja
Den eviga resenären
Moen
Ingalill
Kamilla
Elisabeth
Jennifer
Becka
Micki
Rebecca
Ariella
Carro
Jenny

Skinande rent

Under sååå lång tid har vattenkokaren behövt en liten uppfräschning. Som med allt annat så har det bara rullat på och inte blivit av. Förrän igår. Har börjat intressera mig mer och mer för rengöring med så naturliga produkter som möjligt och efter lite letande så hittade jag ett tips på att rengöra vattenkokaren med ättika. Första omgången blev ingen större skillnad. Tog till diskborsten, men det var lite knöligt om vi säger så.

Det blev en andra omgång med ättika och vatten. Denna gång med tillägg av bikarbonat. Och det bet kan jag säga. För det första så bubblar det och fräser bara man kombinerar ättika och bikarbonat. Lite kokande vatten på det och saken är klar.


Tänka sig att det gick att få den så skinande blank utan att skrubba sig fördärvad. Det trodde jag knappt när jag började.

På tillväxt i köket

Har jag visat mina små pelargonbebisar som bor i köksfönstret?

Den första har jag medvetet brutit av från en av de plantor som ser så tanig och ledsen ut. Ner med grenen i lite såjord och så lite kärlek och omtanke. Och sol. Visst har den börjat växa till sig och bli fin? Tyckte inte jag såg någon skillnad när den stod i fönstret, men nu när jag jämför med bilder på hur liten den var när den planterades så syns det tydligt hur den har växt.


Den andra lilla plantan är ett försök att rädda en liten olycka. När jag plockade bort vissna blommor från min Mårbacka i sovrummet hängde det med några små blad längst ner i botten. Tänkte först bara kasta bort den, men så kände jag ändå att jag ville göra en chansning. Funkar det så funkar det, liksom. Och se på tusan, visst funkar det. Den lilla lilla miniplantan börjar minsann få små rötter. Så himla roligt! 


Till våren tänker jag ta fler sticklingar. Kanske främst från de två stackars pelargonerna som står i gästrummet och på Eriks rum, de ser så ledsna ut. Det borde gå att få ut iallafall tre nya plantor per växt. Men de kanske repar sig under vintern. Vem vet?

Medan vi väntade på att kvällsmatsäggen skulle koka och Håkan skulle komma hem så fick den lilla lilla mårbacka-plantan en liten uppiffning. Insvept i cellofan och silkespapper står den mjukt på spets. Under spetsen dekorationssten som levde farligt där den låg innan (på ett ljusfat, lättåtkomligt för en klåfingrig 1,5-åring).



Spetsen är för övrigt en liten bit av det som blev kvar efter min brudklänning. Jag skulle egentligen använda den till att sy ett insynsskydd till ytterdörren, men det var tyvärr lite för liten bit kvar. Men det är ingen fara på taket, jag har annan spets att sy insynsskydd av.

Bloggkärlek

Jag tar gärna tillfället i akt att hitta nya bloggar att läsa och inspireras av. Denna gång genom att för första gången delta i ett länktåg. Detta kommer också att ge er möjlighet att hitta nya inspirerande bloggar när hela listan publiceras. 

Ser fram emot att kolla igenom alla bloggar i listan och hitta  några guldkorn. Hur många, och vilka, som är med återstår att se.

Vill du också vara med? Klicka in dig till Lindas länktågsinstruktioner här

Nu ger vi varandra lite länkkraft!